Ett Kammarspel // A Chamber Play

En känsla tar form
Mette Björnberg, Galleri Magnus Karlsson 6/11– 13/12, 2003

”Ett kammarspel” är samlingsnamnet på de femton skulpturer som Mette Björnberg visar på Galleri Magnus Karlsson. På en gemensam grund, i form av en liten modellsäng av mdf-board med höga gavlar, visualiseras utvalda känsloupplevelser.
Mette Björnbergs berättarspråk i de små sängkammartablåerna andas en genomtänkt och kärnfull poesi. Konstnären verkar ha strävat efter att med så få bokstäver som möjligt ur ögats alfabet uttrycka tillstånd av sorg, lust, kval, mara, stilla meditation, drömlik njutning och reflektioner över djupt liggande och nyligen upptäcka minnen. De som kan komma upp till ytan i den stund sömnen släpper den sovande ur sitt djupa famntag. Eller gnagande sådana som efterlängtat löses upp på vägen ner i djupsömnens känslolösa och befriande mörker. I ”Sorgmantel” har den kolsvarta sängen försetts med en trappa för den lidande att stiga ned på mot det tillsynes bottenlösa hål som ersatt kuddens plats på huvudgärden. Mette Björnbergs säng av sorg överför en dovt molande värk som inte är svår att känna igen.
I ”sotsäng” har smärtan eller förlösningen klätts i vitt. Fjäderfyllda bolster har puffats upp, lakanen sträckts och sängen bäddats på ett effektivt institutionaliserat vis. Man anar att bädden återställts efter den som förgäves drömde sina feberdrömmar där. En fridsam vila har nu förberetts nästa konvalescent. I ”Vagga” väcks hudnära minnen till liv, tveeggat om närheten som den tagit sig uttryck i den köttiga plastmassans vårtliknande form på sängbottnen är önskad eller påtvingad.
Det omsorgsfullt utförda hantverket i träskulpturerna fungerar väl för att låsa uppmärksamheten och framkalla de av känslor fyllda tablåerna i de egna nervbanorna. Känslan av att verken tagit tid att utföra skänker dem även ett allvar och uppmanar till att vi bör ge oss tid till att se och känna efter. Mette Björnberg tar därmed effektivt hjälp av betraktarens flöde av associationer när hon låter känslorna ta form.

Stockholm 2003-11-18 © Susanna Slöör